Idag har vi varit på inskrivningssamtal på Mama mia! v 10 (9+1)
Ja vi var förväntansfulla och helt ovetande om vad vi skulle göra på samtalet. Lite visste vi ju och så men det är ju liksom våran första gång nu!
I söndags fick jag en oro över lillen i magen och vi åkte in till gynakuten, och fick se våran lille i perfekt storlek och med ett litet hjärta som pulserade! Vilken känsla kan jag säga, kunde lika gärna visat som sist= ingen hjärtaktivitet.
Ville också veta att allt var bra innan inskrivningen ifall vi skulle få dåliga besked och jag varit tvungen att åka tillbaka till jobbet. De hade inga tider idag för att se VUL, men oss gjorde det inget eftersom vi redan fått se vårat barn! Vi kommer dock boka in ett ul nu snart för att få lite exakta mått och så, och för att få se den lille igen, och få köpa någon bild såklart!
Vi fick vårat plus den 22 juli och har sedan dess vetat om att det växer i magen, denna graviditet känner jag av mycket och min kropp är helt förändrad. Jag däckar efter jag ätit mat på kvällen(då ligger jag helt borta och mummlar och svär i sömnen) sen sover jag hela natten fast jag tar ca 2 toabesök under natten. Vaknar och mår illa, har försökt att ha kex el dylikt bredvid sängen men mår ändå illa! Har inte fått ordning på vad som helt dämpar mitt illamående. Mat i allmänhet men mår illa innan och efter jag ätit! På jobbet är det kämpigt då jag ej berättat något än plus att det är väldigt stressigt och påfrestande på psyket, eftersom jag jobbar heltid så har jag långa dagar och så har barnen ej kommit till ro(inskolningar,tillbaka efter semestern etc). De är sjövilda = inte bra när jag inte känner mig 100%
Min bm pratade med mig om att jag verkligen måste känna efter hur min kropp säger stopp och så om det är för påfrestande, om jag senare måste gå ner i tid på jobbet eller bli sjukskriven, svårt att avgöra tycker jag. Men just nu har jag ej ont i kroppen, det jobbiga är stressen. Men det lugnar nog ner sig och jag mår förhoppningsvis bättre snart!
Min älskling går ut med hunden på kvällen och stöttar mig då jag är helt borta! Känns skönt att få vara lat!
Kommentarer
Trackback